.. -På evigheter. Jag har så länge velat få upp den där glädjen till att springa. De där tokarna (okej - jag är galet avis) som snör på sig skorna, springer en mil och tycker att det är det bästa och mest avkopplande som finns. Vad är er hemlighet? Vad vet ni som inte jag vet?!

Jag gjorde ett försök igår. Med låg ambitionsnivå men mycket vilja. Det blev löpning blandad med riktigt hetsigt promenerande för att inte avlida helt. Det var nära ändå, tro mig.

När jag kom hem flämtade jag som en hund i en bil en sommardag. Världen gungade. Det smakade järn i munnen. Ändå log jag som ett barn på julafton.

För mig som har en okej grundkondition, men alla dagar i veckan väljer styrketräning framför konditionsträning blev det en vinst utan dess like. Babysteps...

Har hittat en perfekt sträcka längs vattnet. Så fint!