Ibland hamnar man i svackor. Jag har hamnat i en nu. Ynklig utan dess like.

Förkylningen Från Helvetet har avancerat till bisarra nivåer. Jag låter som en gammal gubbe korsad med Datrh Vader. Rösten är totalt paj, jag väser mest (och skrämmer livet ur alla), har ont i öronen och halsen.

Jag har inte kunnat träna på en vecka och är allmänt frustrerad. Orken är lika med noll. Och innan dess var det uppehåll i och med semestern.

Det gör mig sur – helt enkelt. Jag har så mycket mål klara för mig, och vill få fart på träningen som jag vill. Men. Det. Går. Inte.

Ibland är det så, men jag har svårt att få in den lugnande tanken i huvudet.

Är tillbaka på jobbet efter semestern. Min överskottsenergi får användas där – tack och lov. Jag har skrivit som om det gällde livet.

Nu är det bara att vänta. Och äta lite Polly. Sjukdom innebär tydligen frikort gällande kosthållning.